Jag hör tjejerna prata om någon kille, han heter typ Jesper. Dom pratar och pratar, kan dom aldrig gå. Nu går dom äntligen, jag går så försiktigt jag kan ifrån gömstället och börjar springa fortare och fortare, När jag väl är hemma så ringer det i min mobil, det är Annika.
- Hej det är Henna svarar jag.
- Hej det är jag Annika, vad gör du då??
- Ja det ska du veta, jag satt minst en kvart bakom en soptunna och vänta på att dom dumma tjejerna skulle gå iväg och sluta prata om en dum tråkig kille som hette Jesper.
- Okej, det var inte så roligt, sa Annika
- Men vad ville du?? Frågade Henna.
- Jo, men vill du åka till Cafét Lynx med mig, undrade Annika.
- Jo, visst. När tänkte du åka eller gå??
- Typ om en halvtimme, svarade Annika. Vi kan åka buss, men måste gå. Ses om en halvtimme på bussstationen.
- Okej, hejdå. Svarade Henna.
- Hejdå.
Annika väntade redan vid bussstationen, hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaks. Vi åkte buss först till H&M, och där köpte båda ett rosa läppstift.
- När ska du börja träna igen, för du hann ju inte komma den dag då dom där dumma tjejerna kom och slog ner dig. Fågade Annika.
- Jag tror jag kommer på nästa träningen, på fredag. Det där med dom dumma tjejerna var ändå inte så allvarligt, att jag måste skippa träningarna. I såna fall borde jag ha brutit benet eller nå sånt. Fotboll är det bästa jag vet, svarar Henna.
- Okej, men ska vi gå till Lynx nu. Frågade Annika.
- Visst, svarade Henna.
¨'Vi gick till cafét, båda beställde en chokladboll och en coca cola.
- Titta där, sa Annika.
- Vad, undrade Henna. Men sen såg hon, hennes mamma var också på cafét med någon man.
Dom beställde kaffe och en bulla.
- Här, sa Henna och tog två tidningar som dom skulle ha framför ansiktet att Hennas mamma inte skulle se dom. Borde jag gå dit, sa Henna.
- Nej, sa Annika. Vi låter dom va och äter upp våra chokladbollar och sen smyger vi ut härifrån.
- Okej, sa Henna.
Henna och Annika hade tidningarna framför ansiktet och försökte springa därifrån, men då halkade Annika.
- Annika, sa Hennas mamma.
- Hej sa Annika, jag måste gå, sa hon och sprang iväg.
Henna klarade av att springa ut, så hon var redan ute.
- Henna, jag tror din mamma såg oss. Eller i alla fall mig, sa Annika.
Henna såg att hennes mamma kom springandes där bakom.
- Hej, sa hon. Vad gör ni här, varför har ni så brottom.
- Näe vi bara kom ihåg att vi glömde våra påsar i H&M. Sa Annika.
- Jaa, svarade Henna.
- Vi måste nog gå nu, sa Annika.
- Okej men ha det bra då, hoppas ni hittar påsarna. Svarade Hennas mamma.
Henna och Annika hade egentligen glömt påsarna i Cafét, hur ska det här gå.
Text: Ella Kantola
- Hej det är Henna svarar jag.
- Hej det är jag Annika, vad gör du då??
- Ja det ska du veta, jag satt minst en kvart bakom en soptunna och vänta på att dom dumma tjejerna skulle gå iväg och sluta prata om en dum tråkig kille som hette Jesper.
- Okej, det var inte så roligt, sa Annika
- Men vad ville du?? Frågade Henna.
- Jo, men vill du åka till Cafét Lynx med mig, undrade Annika.
- Jo, visst. När tänkte du åka eller gå??
- Typ om en halvtimme, svarade Annika. Vi kan åka buss, men måste gå. Ses om en halvtimme på bussstationen.
- Okej, hejdå. Svarade Henna.
- Hejdå.
Annika väntade redan vid bussstationen, hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaks. Vi åkte buss först till H&M, och där köpte båda ett rosa läppstift.
- När ska du börja träna igen, för du hann ju inte komma den dag då dom där dumma tjejerna kom och slog ner dig. Fågade Annika.
- Jag tror jag kommer på nästa träningen, på fredag. Det där med dom dumma tjejerna var ändå inte så allvarligt, att jag måste skippa träningarna. I såna fall borde jag ha brutit benet eller nå sånt. Fotboll är det bästa jag vet, svarar Henna.
- Okej, men ska vi gå till Lynx nu. Frågade Annika.
- Visst, svarade Henna.
¨'Vi gick till cafét, båda beställde en chokladboll och en coca cola.
- Titta där, sa Annika.
- Vad, undrade Henna. Men sen såg hon, hennes mamma var också på cafét med någon man.
Dom beställde kaffe och en bulla.
- Här, sa Henna och tog två tidningar som dom skulle ha framför ansiktet att Hennas mamma inte skulle se dom. Borde jag gå dit, sa Henna.
- Nej, sa Annika. Vi låter dom va och äter upp våra chokladbollar och sen smyger vi ut härifrån.
- Okej, sa Henna.
Henna och Annika hade tidningarna framför ansiktet och försökte springa därifrån, men då halkade Annika.
- Annika, sa Hennas mamma.
- Hej sa Annika, jag måste gå, sa hon och sprang iväg.
Henna klarade av att springa ut, så hon var redan ute.
- Henna, jag tror din mamma såg oss. Eller i alla fall mig, sa Annika.
Henna såg att hennes mamma kom springandes där bakom.
- Hej, sa hon. Vad gör ni här, varför har ni så brottom.
- Näe vi bara kom ihåg att vi glömde våra påsar i H&M. Sa Annika.
- Jaa, svarade Henna.
- Vi måste nog gå nu, sa Annika.
- Okej men ha det bra då, hoppas ni hittar påsarna. Svarade Hennas mamma.
Henna och Annika hade egentligen glömt påsarna i Cafét, hur ska det här gå.
Text: Ella Kantola