Kapitel 2
När vi kom hem gick mamma direkt till
förrådet ock lämnade påsen, jag kikade in snabbt men såg inget sen låste mamma
dörren, hon la den på skåpet som alltid suck… .Medan vi åt middag tittade jag
hela tiden på nyckeln, fast jag vet inte ens varför. Jag kunde inte sova eller
ens blunda jag låg bara i min säng och stirrade upp i det brun vita taket och
tänkte på den svarta påsen och dockan. Men då slog det mig, alltså allvarligt
Elsa slog mig rakt på näsan, hon sa åt mig att gå upp hämta pallen och stoppa
den framför skåpet ta nycken och låsa upp förrådet.
-Gå och lägg dig Elsa sa jag med låg röst.
-Jag kan inte jag har legat uppe och stirrat på taket hela tiden.
-Men ge dig nu!
-Snälla Astrid jag kommer aldrig att be dig om något mer då jag lovar.
-Okej då!
Vi gick ner för trappan så tyst som vi kunde för att inte väcka mamma och pappa. Jag tassade genom köket och hämtade
pallen. Sen ställde jag den framför skåpet. Jag klev försiktigt upp på pallen
och tog nycken. Elsa låste försiktigt upp dörren och där såg vi påsen men det
var inget i den, vi tittade upp och där såg vi på tredje hyllan en docka som var
så oskyldig och så vacker att jag nästan slutade andas. Elsa öppnade munnen och
tänkte skrika av skräck men jag tog snabbt min hand och la det på Elsas mun. Sen
gick vi sakta upp för trappan jag hade ännu inte släppt taget om Elsas mun. Men
när vi kom upp till vårt rum kunde jag inte hålla mig jag skrek helt hysteriskt
för på min säng låg dockan av skräck.
Av: Minou
När vi kom hem gick mamma direkt till
förrådet ock lämnade påsen, jag kikade in snabbt men såg inget sen låste mamma
dörren, hon la den på skåpet som alltid suck… .Medan vi åt middag tittade jag
hela tiden på nyckeln, fast jag vet inte ens varför. Jag kunde inte sova eller
ens blunda jag låg bara i min säng och stirrade upp i det brun vita taket och
tänkte på den svarta påsen och dockan. Men då slog det mig, alltså allvarligt
Elsa slog mig rakt på näsan, hon sa åt mig att gå upp hämta pallen och stoppa
den framför skåpet ta nycken och låsa upp förrådet.
-Gå och lägg dig Elsa sa jag med låg röst.
-Jag kan inte jag har legat uppe och stirrat på taket hela tiden.
-Men ge dig nu!
-Snälla Astrid jag kommer aldrig att be dig om något mer då jag lovar.
-Okej då!
Vi gick ner för trappan så tyst som vi kunde för att inte väcka mamma och pappa. Jag tassade genom köket och hämtade
pallen. Sen ställde jag den framför skåpet. Jag klev försiktigt upp på pallen
och tog nycken. Elsa låste försiktigt upp dörren och där såg vi påsen men det
var inget i den, vi tittade upp och där såg vi på tredje hyllan en docka som var
så oskyldig och så vacker att jag nästan slutade andas. Elsa öppnade munnen och
tänkte skrika av skräck men jag tog snabbt min hand och la det på Elsas mun. Sen
gick vi sakta upp för trappan jag hade ännu inte släppt taget om Elsas mun. Men
när vi kom upp till vårt rum kunde jag inte hålla mig jag skrek helt hysteriskt
för på min säng låg dockan av skräck.
Av: Minou